Månadens författare mars

Pizzeria Bosna på Medborgargatan i Degerfors var ett av Linda Bengtsdotters bästa hängställen under de år hennes dåvarande man spelade i Degerfors IF. Där lyssnade hon på den lilla ortens samtal och hittade karaktärer som sedan fick befolka hennes litterära Gullspång. För det är mycket som händer på krogen i berättelsen om Charlie Lager.

Vi kan nog vara överens om att Charlie, den framgångsrika kriminalinspektören i Nationella operativa avdelningen, som skickas ut på de mest svårlösta fallen, har nollkoll på sitt eget liv. Lägenheten slammar igen, bilen fylls av bananskal, kuvert och använda pappmuggar. Hon röker för mycket, dricker för mycket och när det gäller män är tilliten grundligt skadad. Hon föredrar tillfälliga möten; aldrig stanna upp, aldrig bli kär, aldrig vila intill en man.

I trilogin om Charlie Lager följer vi inte bara polisarbetet i sökandet efter tre försvunna flickor, Annabelle, Francesca och Beatrice; det handlar i lika hög grad om Charlies inre demoner och om den eviga frågan Hur blev jag den jag är?

Det är i den första spänningsromanen Annabelle som Charlie tvingas återvända till sin barndoms Gullspång. Därifrån försvann hon själv vid 14 års ålder då hennes mamma Betty dog, och där har sjuttonåringen Annabelle försvunnit ut i sommarnatten efter en ungdomsfest som innehöll det mesta av det värsta.

Även de två följande romanerna skildrar Charlies parallella sökande efter försvunna flickor och sitt eget gåtfulla förflutna. Hennes mor, den på samma gång trasiga och kärleksfullt lojala Betty, är central i alla tre böckerna. Bettys bittra öde är sammanflätat med de tre försvunna flickorna.

De tre böckerna är uppbyggda på samma sätt, parallellt med Charlies sökande i nutiden blottlägger Lina Bengtsdotter fragment ur det förflutna där unga flickor skildrar sina upplevelser. När de olika tidsplanen möts närmar sig Charlie gåtornas lösning.

Återkomst till barndomen

”Tre alkoholister, några barn, och ett par knäppgökar” Det var under ett föredrag 2017 som Stockholmsekonomen Kjell A. Nordström dömde ut stora delar av Sverige och myntade begreppet skräpytor.

Lina Bengtsdotter, som växte upp Gullspång, verkar till en början hålla med i Annabelle, som kom 2017:

”Gullspångs centrum såg ut som en spökstad. Nedlagda affärer, krossade rutor, löpet med Annabelles ansikte fladdrande på lyktstolparna. Hade det inte varit för alla människor i gula västar utanför Icabutiken skulle man nästan kunna tro att stället var helt övergivet. Utanför affären fanns den gamla ljugarbänken kvar och på den satt tre trasiga män med ölburkar. Kanske var de samma gäng som suttit där då, de som brukade ropa efter Betty varje gång de gick förbi. ’Kom och ge mig en kyss, vackra Betty!’”

Men bilden hon ger av de små bruksorternas gemenskap, hopp och svårigheter blir efter hand mer nyanserad, hon skildrar en liten ort där människor trots allt värnar varandra och minns den tid som flytt.

Aska och röklukt

Rökningen är en klassisk stämningsskapare både i trivseldeckarna och i mer hårdkokta berättelser. Så även här, cigaretterna är ständigt närvarande i böckerna om Charlie Lager; som tröst, som drog, som lägereld.

Att kyssa en rökare är som att slicka ett askfat, sägs det. Lina Bengtsdotters läsare blir torr i munnen och vaknar upp ur boken med ömsom kall, ömsom varm cigarettrök i näsan.

Läs mer

• Bengtsdotter, Lina: Annabelle. Stockholm, Forum 2017.
• Bengtsdotter, Lina: Francesca. Stockholm, Forum 2018.
• Bengtsdotter, Lina: Beatrice. Stockholm, Forum 2020.
• https://www.alex.se/ författarlexikon på internet
• https://www.kapprakt.se/ en blogg om böcker av Anders Kapp

Författarporträtt skrivet av Astrid Lindén